Sockerskatt hållbar lösning på övervikt?

Sockerskatt hållbar lösning på övervikt?

För mycket socker är skadligt – och otroligt lönsamt” skriver Ann Fernholm i Veckans Affärer tidigare i år. Hon föreslår en sockerskatt precis som vi har höga skatter på tobak. Men frågan är om det verkligen skulle påverka vår konsumtion av socker tillräckligt mycket?

Självklart är för mycket socker skadligt. Energirik och samtidigt näringsfattig mat i överflöd är en erkänd del av överviktsproblematiken. Frågan är bara vad vi ska göra åt det.

 

Sockerskatt hållbar lösning på övervikt?

Det står naturligtvis var och en fritt att ha åsikter kring huruvida vi bör införa högre pris på sockerrika livsmedel, men statistiken vi har för handen är tydlig: vi konsumerar mer socker än vad som är förenligt med folkhälsan. Övervikt och fetma bland både barn och vuxna är ett samhällsproblem och ett individuellt problem med plågsamma och kostsamma följdsjukdomar i kölvattnet.

I princip skulle jag inte ha något emot en prisökning på socker, såsom Ann Fernholm aktualiserar i sin debattartikel. Men ska en sådan genomföras även om det inte förväntas ge effekt?

Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet har tagit fram ett underlag till handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet. Detta var ett uppdrag från regeringen och som pågick mellan 2003 och 2005 och som resulterade i 79 punkter. I denna påpekar man att sockerskatt bör utredas för att bringa klarhet i en eventuell effekt på konsumtionen. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.

Konsumenter okänsliga för prisökningar

Konsumenter okänsliga för höjda priser

Konsumenter okänsliga för höjda priser

Underlag till en sådan utredning har Linda Thunström vid Umeå Universitet förtjänstfullt bidragit med. Hon har skrivit en avhandling i nationalekonomi och drar från denna slutsatsen att ”konsumenter är ganska okänsliga för höjda priser”. Hennes avhandling pekar också på flera viktiga punkter, återgivna i DN Ekonomi i artikeln Låg effekt för sockerskatt:

  • En 1% prishöjning på frukostflingor minskar försäljningen med 0.7%
  • En ”liten” skattehöjning på läsk och snabbmat i USA och Kanada har inte givit några effekter på konsumtionen pga skattehöjningen
  • Långsiktiga informationsinsatser är mer effektiva än korta reklamkampanjer 


500 kr för läsken, tack

Det skulle förmodligen vara fullt möjligt att minska befolkningens intag av socker med hjälp av prishöjningar. Sälj läsken för 500 kronor flaskan, så får vi se vad som händer. Det är naturligtvis ingen rimlig prishöjning, men likväl ett intressant tankeexperiment.

 

Mindre socker åt folket

Sammanfattningsvis är min uppfattning att ett minskat intag av socker är ett helt nödvändigt led i folkhälsoarbetet. Om det Linda Thunström kommit fram till i sin avhandling stämmer är en marginell prishöjning på sockerrika livsmedel inte ett framgångsrikt recept för att minska konsumtionen av socker.

 

Att vi däremot på olika plan kan arbeta för att sänka intaget av socker är givet.

  • Det ska ske redan från BB, där föräldrar i mycket större utsträckning bör få kostråd för sig själva och sitt barn, och signalerna från samhällets alla instanser bör vara konsekventa.
  • Bort med fikabröd och tårtkalas på dagis, förskola och hos dagmamma (på många håll har så redan skett, men det återstår fortfarande förändringsarbete här.
  • I skolans värld ska vi inte ha kafeterior som säljer godis, läsk och bullar.
  • Inom idrotts- och motionsvärlden ska de aktiva mötas av en hälsosam kostlinje – inte vara hänvisade till korv med bröd och bullar.
  • På sjukhus ska restaurangernas och kafeteriornas utbud spegla en mer hälsosam linje.

 

Äldreomsorgen undantaget

Det enda undantaget från Mindre socker åt folket-parollen jag kan tänka mig är inom äldreomsorgen. Under förutsättning att maten som serveras är näringsrik och tillräckligt energität, kan en kaka till kaffet efter maten gott få vara ett inslag i vardagen att se fram emot. Jag har skrivit en hel bloggartikel om bra mat för äldre här.

 

Socker problem för klimatet

Ytterligare en dimension på vår konsumtion av energirika och näringsfattiga livsmedel är att det bidrar till mycket stor klimat- och miljöbelastning. I relation till näringsvärdet är klimatpåverkan störst för vin och läsk. Den effektivaste drycken med avseende på relationen mellan näring och klimatpåverkan är mjölk, följt av sojadryck. Detta index kallas NDCI, nutrient density to climate index, och är ett begrepp som jag gärna skulle vilja se användas i mycket större utsträckning än idag för att hjälpa konsumenter att enkelt kunna värdera sina kostval även utifrån ett klimatperspektiv. Jag har skrivit tidigare om detta i Klimatvänlig och näringsrik mat.

Vem vill ha sockerskatt?

Så, vem vill ha sockerskatt? Jag håller med om att frågan bör diskuteras, och fokus kanske också bör vara ”Hjälper en sockerskatt?” och ”Hur ska vi öka konsumtionen av oraffinerade och näringstäta livsmedel?”

Frågan är öppen för vem som helst att besvara och föra ut i det offentliga rummet. Hjälp mottages tacksamt, som det heter…

 

Relaterade artiklar på bloggen:

Sockerskatt en del av lösningen

 

Relaterade artiklar på andra bloggar:

Traningslara.se: DN-debatt om socker- och godisskatt

Denna artikel har några år på nacken men är fortfarande mycket läsvärd.