Text: Anki Sundin, NGruppen
I en uppmärksammad artikel i Runners World ger Jonas Colting sin syn på kolhydrater, träning, hälsa och prestation. Artikeln Jonas Colting om ”kolhydratsbluffen” är dubbelpublicerad hos Kostdoktorn.se för över ett år sedan, men diskussionen är som bekant fortfarande aktuell och därför skriver jag några rader kring hans olika resonemang. Jag välkomnar synpunkter, kritik och fler frågeställningar kring detta.
Mjölmaffian
Idrottare bör basera sin kost på så oraffinerade livsmedel som möjligt. Det påstår Colting i sin artikel, och jag håller med. Det jag opponerar mig emot är det kategoriska motståndet mot att någon kan må bra och prestera bra även med en relativt hög andel kolhydrater i sin kost. (Märk väl att man kan ha en relativ hög andel kolhydrater i kosten även med de mer oraffinerade produkterna såsom potatis och andra rotfrukter, men även råris och liknande). Han insinuerar att ”mjölmaffians” Uppladdningen* som han flitigt läste och lydde som knattesimmare är orsaken till att han under 10 års tid drabbades av ”ständiga infektioner, frekventa blodsockerfall och långt ifrån optimal uthållighet”.
*) Uppladdningen ges ut av bland annat Axa och Kungsörnen, som i sin tur är knutna till koncernen Lantmännen.
Uppladdningen har koppling till livsmedelsindustrin
Också här håller jag med om att Uppladdningen inte är världens bästa material att ge ut som studielitteratur, och att kopplingen till livsmedelsindustrin ska vara fullständigt klar för alla som vill läsa dessa sidor. Pasta och bröd måste inte ingå i kosten ens för en idrottare, men det är lättillgängliga källor till energi. Att däremot hänvisa till intaget av kolhydratrika livsmedel som förklaring till hans vacklande hälsa och prestation som yngre idrottare kan nog inte utan vidare anses vara rimligt utan att samtidigt hänvisa till övrigt näringsintag och andra parametrar som har med hälsa och prestation att göra. Dessutom misstänker jag att många som läser hans artikel får uppfattningen att kolhydratrika livsmedel skulle kunna orsaka dessa tillstånd för människor i allmänhet, vilket det inte finns stöd för ens i oberoende forskning. Det kanske inte är det han avser att förmedla, men jag tror att det kan tolkas så.
Många mår bra och presterar med kolhydrater
Låt oss även komma ihåg att det finns många idrottare som inte äter som Jonas Colting säger sig göra och som presterar på samma nivå som han gör i sina respektive idrotter. Det betyder att en del presterar bra på en mindre andel kolhydrater än andra. Mysteriet bakom det löser sig om man börjar räkna på antalet gram kolhydrater per kilo kroppsvikt – eller ännu hellre per kilo muskelvikt – och även ställer detta i relation till vad vi från gång till annan menar med prestation. Är det snabbhet, maximal kraftutveckling, precision eller uthållighet vi är ute efter? Det är också avgörande för behovet av näring och kroppens substratval i varje givet ögonblick.
Stor pastaportion två timmar innan träning – säger vem?
I sin artikel tar Colting avstånd från att man bör äta en stor pastaportion två timmar innan start. Men vem har rekommenderat honom det? SOK:s Kostrekommendationer för elitidrottare
föreslår en måltid runt fyra timmar innan start och ett mellanmål (”mindre måltid”) två timmar innan start. Låt oss också komma ihåg att kostrekommendationerna för elitidrottare från SOK i första hand är avsedda för konditionsidrottare och i viss mån precisionsidrottare, inte ultraidrottare eller kraftidrottare i samma utsträckning. Jag vågar påstå att antalet lyftare som äter så mycket som den lägre rekommendationen om fem gram kolhydrater per kilo och dag är ganska få. (Men jag lyssnar gärna till kritik här.)
Hönan och ägget
Jonas skriver också i den dubbelpublicerade artikeln: ”Varför inte istället äta och träna så att vi maximerar fettförbränning i våra fettdepåer?” Då vill jag hänvisa till Jonas inledande fras: ”Hälsa och fysisk förmåga är två helt olika saker”. Menar han att motionären ska äta och träna för maximal fettförbränning för optimal hälsa, eller menar han att idrottare ska äta och träna på det viset för att prestera optimalt? Samtidigt vill jag också fritt citera en av mina duktiga nutritionistkollegor: ”Har vi en hög fettförbränning för att vi tränar hårt, eller kan vi träna hårt för att vi har en hög fettförbränning – vad är hönan och vad är ägget?” Alltså: är en hög fettförbränning något som vi bör sträva efter per se, eller är det något som ändå kommer automatiskt när vi tränar? Själva fettförbränningen i sig är ju inte prestationshöjande.
Hedenhösarna inte hälsan själva
Vidare funderar Colting över hur ”våra förfäder som bevisligen var nomader, vandrare, jägare, samlare och löpare klarade… uthållighet och kamp när inte dagens livsmedelsindustri fanns där med sina sockrade flingor”. Utan överdrift tror jag dock att vilken modern löpare som helst på elitnivå eller strax under skulle göra bättre ifrån sig i en löpartävling än den genomsnittlige nomad som Colting kanske hänvisar till här – med eller utan sockrade flingor.
Det där är bara ett semantiskt trick som är alltför lätt att genomskåda. Livet för, säg 10 000 år sedan eller längre tillbaka, kan inte ur något perspektiv jämföras med det liv som vi lever idag, vare sig vi väljer att äta kolhydratrika livsmedel eller inte. Det är en romantisk men sannolikt felaktig föreställning att tidigare människoarter levde och hade hälsan i ett sekel, var starka som troll och snabba som vinthundar. Jag är ingen expert på paleoantropologi, men om jag får tillåta mig att hänvisa till mina grundskolekunskaper i ämnet levde hedenhösarna tills de var runt de 30 och dog av en salig blandning av hårt liv, sjukdomar, misslyckad jakt (läs: dräpt av en björn) och inte helt osannolikt svält när tiderna var dåliga.
För övrigt var nog inte förtidsmänniskans kost fri från kolhydrater. Rotfrukter lär ha stått på menyn, men även honung när sådan stod till buds, frukt och annat kolhydratrikt. Dock inte i samma mängder som vi idag har tillgång till, och inte heller i raffinerad form, men min poäng är att förtidsmänniskan säkert inte följde någon extrem LCHF-regim.
Konspirationer överallt?
Colting fortsätter: ”I samma konspiratoriska linje har kolhydratmaffian en mängd dietister och kostrådgivare som helt ogenerat förmedlar denna köpta information…”
Många som arbetar inom området kost- och näringslära med fokus på idrott och prestation behöver uppdatera sig inom den senaste forskningen – det känner jag till. För egen del vinnlägger jag mig efter bästa förmåga om att kontinuerligt vara inläst på det nyaste inom idrottsnutritionen. Men att alla som förespråkar kolhydrater i samband med träning, prestation och återhämtning skulle vara sammansvurna i en konspiration med livsmedelsindustrin i täten tar jag bestämt avstånd från. Jag kan bara prata för mig själv som nutritionist (inte någon av de tidigare omnämnda grupperingarna), men när jag själv hänvisar till kolhydratrika livsmedel som en enkel och effektiv källa till energi kan jag försäkra mina läsare och åhörare om att jag gör det i egenskap av oberoende iakttagare av forskningen inom idrottsnutrition. Jag påstår inte alla idrottare ska äta ”kladdig pasta” eller ”sockrade flingor” och därmed utesluta näringsrika livsmedel. Däremot säger jag att kolhydratkällor såsom bröd, pasta, ris och potatis visst kan ha en given plats i både idrottares och motionärers kostregim, dock inte på bekostnad av protein, fett eller andra näringsämnen.
Expert på sig själv – inte på andra
Jag ifrågasätter inte Jonas Coltings egen kostregim eller hans åsikter för sin egen del. Jag har mycket stor respekt för hans kunskaper om hur hans egen kropp fungerar och de framgångar han har och har haft inom sin egen idrott. Han är expert på sig själv. Jag håller också med om att ett intag av stora mängder livsmedel med stora raffinerade kolhydrater inte är hälsosamma eller nödvändigtvis prestationshöjande.
Däremot ifrågasätter jag det kategoriska budskapet som jag upplever förmedlas i hans artikel och vill återigen, som så många gånger tidigare, hänvisa till individuella skillnader mellan människor i allmänhet och idrottare i synnerhet. Det som fungerar för en är nödvändigtvis inte den enda fungerande regimen för alla andra. Dessutom vill jag påminna om att ”kolhydrater” är ett näringsämne och att ”livsmedel” är den produkt, raffinerad eller oraffinerad, som vi äter. Att dra alla kolhydratrika livsmedel över en kam utan hänsyn till övrigt näringsvärde är således inte rimligt.
Skillnad mellan hälsa och prestation
Jag vill även slå fast att vi måste skilja mellan allmän hälsa och optimal idrottsprestation. En idrottare utan kända sjukdomar kan rimligtvis äta annorlunda och större mängder än en överviktig person med livsstilsorsakad diabetes typ 2 utan att drabbas av negativa konsekvenser.
Min uppfattning är att Jonas Colting, medvetet eller omedvetet, blandar ihop hälsa för allmänheten med prestation för idrottare i sina resonemang. Att en diabetiker eller till och med den vanliga motionären bör undvika stora mängder ”kladdig pasta” och ”sockrade flingor” finns det nog inte många som följer forskning och utveckling som opponerar sig emot idag.
Att en individuell idrottare på hög nivå får plats med både pasta och flingor i sin kost är jag däremot övertygad om, om han eller hon själv känner att det ger välmående, uthållighet och behaglig mättnad. Till och med kakor, bullar, läsk och godis i begränsad mängd kan idrottare som grupp betraktat äta utan att för den skull behöva oroa sig för dålig hälsa eller försämrad prestation. Förutsättningen är att det övriga näringsintaget är anpassat efter behovet hos den individuella idrottaren och att de raffinerade produkterna inte stjäl plats i aptiten från de mer näringsrika livsmedlen.
Jag efterfrågar tydlighet och en öppnare syn
För att kunna diskutera de här frågorna på ett allmängiltigt plan behöver vi justera några förutsättningar. Vi behöver:
- en tydligare distinktion mellan hälsa och prestation – är det kost för allmän hälsa som står i fokus, eller är det optimal idrottsprestation? Det ena måste inte utesluta det andra, men kan göra det.
- en tydligare distinktion mellan kolhydrater och de livsmedel vi återfinner dem i. Ett livsmedel som innehåller kolhydrater behöver inte betraktas som onyttigt i sig. Det har med vilken mängd av livsmedlet i fråga vi äter och vilket näringsintag och energibehov vi har i övrigt.
- en öppnare syn på att människor är individer med en individuell biokemi. Vissa av oss mår bra av att äta kolhydratrika livsmedel, medan andra mår bättre av att minska eller till och med utesluta intaget av sådana.
- en ökad tydlighet mellan ”andel kolhydrater” och intaget av den absoluta mängden kolhydrater räknat per kilo kroppsmassa. Om en idrottare äter, låt säga, 5000 kcal per dag och kolhydratintaget motsvarar 20 energiprocent, är det lika mycket kolhydrater som livsmedelsverket rekommenderar i gram räknat (250 g) för en genomsnittlig person med ett energiintag på runt 2000 kcal. 250 g kolhydrater för en person som väger 80 kilo motsvarar sedan drygt 3 gram per kilo, en mängd som vi återfinner ganska ofta hos utpräglade kraftidrottare utan tecken på prestationsnedsättning. Däremot ifrågasätter jag om en fotbollsspelare eller ishockeyspelare skulle prestera lika bra på den mängden kolhydrater. Det finns det studier som talar emot.
Relaterade artiklar på NGruppens blogg:
Potatis eller pasta för idrottare?
På återbesök hos Train low compete high
Återhämtning – mer än bara vatten och vila
Relaterade artiklar i andra media:
Aftonbladet: Stenålderskosten – en myt?
Lyssna in på den nya podden Mat och Marginaler – näringslära och lönsam hållbarhet inom livsmedelsbranschen.
Mycket bra skrivet! Jag kommer att återvända och läsa lite mer ordentligt, nu skummade jag igenom texten. Men jag tycker det låter helt rimligt att det är skillnad mellan olika individer och att man inte ska dra alla kolhydratsrika livsmedel över en kam. Själv har jag ett ämnesomsättningsproblem så jag måste vara riktigt noga med vad jag äter. Snabba, rafinerade kolhydrater mår jag jättedåligt av men jag har märkt att det går jättebra att äta lite frukt. Jag vet inte varför, men jag litar på min kropp och så länge jag mår bra av frukt kommer jag att fortsätta äta det =)
Men jag mår inte bra av raffinerad fruktsocker som några skulle tro så för mig är det solklart att det är skillnad. Men det är min personliga upplevelse det, det är bra om det forskas fram lite mer om detta så man har “bevis” också =)
Ha det gott!
Artemis – tack så mycket för din positiva återkoppling. Att, som du gör, leta efter en kostregim som fungerar för dig som individ tror jag är det mest sunda (och prestationsökande, om det är det vi är ute efter) som vi kan göra.
Forskningen är viktig för att den många gånger ger oss en plattform att utgå från. Sedan behöver vi som individer själva utforska hur rekommendationer och råd fungerar för oss och ta ställning till hur vi vill utforma vår egen kostregim.
Det var det bästa jag läst i hela mitt liv! Ditt inlägg borde publiceras i varenda träningstidning för sen skulle det inte behövas någon mer diskussion om vad idottare ska äta. Det är just det du så bra poängterar att man kan inte generalisera när vi alla,beroende på jobb,idrott och faktiskt ålder och kön har olika behov av matens sammansättning. Imorrn knallar jag iväg och inhandlar din senaste bok för du är så klok:-)
Visst är det ett intressant ämne! Och Kenneth gör helt rätt i att köpa boken, den är ett helt fantastiskt bra uppslagsverk!
Jag har lite funderingar om det du skrivit, ingen kritik utan vill mer dela med mig av mina erfarenheter, och få lite tips, kan bli ett långt inlägg detta:)
Jag tror att Jonas utgår från att ha en bra hälsa då man håller på med en idrott oftast i det han skriver, alltså inte till icke idrottare!
Mjöl maffian:
Tycker inte det verkar som att Jonas har något motstånd mot att prestera med kolhydrater då han kör efter principen train low-race high?
Att prestera pers. på träning är dock inte vad han är ute efter tror jag.
Detta är min träningsprincip också.
Många mår bra och presterar i sina idrotter:
Jag tror mig ana en viss provokation mot framför allt skidåkare, cyklister som påminner lite om hans sport.
Om man följt skidåkare genom åren så har jag samma känsla som han, det vill säga att det är ofta skidåkare drar på sig sjukdomar strax innan eller efter ett lopp under ett mästerskap. Ganska lätt att kolla upp om det verkligen är så, eller om det bara är en känsla som iaf jag har! Har du koll på detta?
Jag som äter ungefär som Colting skriver att han gör kan göra en jämförelse med de på mitt jobb om man ska jämföra med “vanligt” folk.
Min sjukfrånvaro är =0 de senaste 3-4 åren med några få undantag. Vore intressant att jämföra med några av de på mitt jobb som äter ganska ohälsosam mat, eller framförallt fikar väldigt ofta!(De tränar inte ens lite hårt de flesta av dem så lite svårt att jämföra dock)
De har en betydligt högre frånvaro än mig kan jag dock redan nu kontatera.
Skulle en periodisering kunna vara gynnsam om man utgår från en skidåkare, långlöpare eller cyklist?
Det vill säga typ 3-4 veckor “train low mat” och lite längre uthållighetspass som fokus, följt av 2 veckors intervall, fart leks pass som fokus med lite mer av “race high mat”?
Som sagt, oerhört intressant ämne detta!
Kenneth – tack så mycket! Vad roligt att du uppskattar det jag skriver!
Freddan – Train low compete/race high-konceptet är intressant som sådant. Jonas Colting skriver mycket riktigt själv att han intar kolhydrater i samband med tävlingar men i övrigt är restriktiv, så under förutsättning att det är sant så verkar fungera för honom.
När det gäller sjukdomar som drabbar precis innan en tävling har jag också hört anekdotiskt att så skulle vara fallet. Jag har diskuterat det med både idrottare och professionen, och den uppfattning jag har fått är att det många gånger handlar om ren överträning. Överträning påverkar immunsystemet negativt. Kan det kanske ha med detta att göra?
Jag ställer mig dock mycket tveksam till att det skulle vara kolhydratrika (och näringsrika) livsmedel i sig som orsakar en ökad mottaglighet för infektioner. Varför skulle det i så fall ske just i samband med tävling?
När det gäller din sjukfrånvaro (som du inte har någon av) råkar jag ju nu veta att du generellt äter som ett skolexempel, oavsett om du väljer att dra ned på eller öka ditt kolhydratintag. Det skulle vara spännande att göra en helt ovetenskaplig studie på en (din?) arbetsplats och jämföra energi- och näringsintag med upplevd hälsa och fysisk nivå. Ett litet hälsoprojekt till hösten, kanske?
Angående periodisering – inom forskningen är man långt ifrån konsensus här, men jag följer utvecklingen med stort intresse. Det kommer säkert att resultera i en bloggartikel framöver.
När det gäller allmän hälsa finns det gott om underlag för att hävda att fördelningen mellan de olika energigivande näringsämnena inte spelar någon roll så länge vi täcker behovet av de essentiella näringsämnena och anpassar energiintaget efter energibehovet samt kostregim efter individuell biokemi. (Den mäter vi tyvärr inte vetenskapligt, men många har på egen hand kommit underfund med vad de mår bra och presterar på.)
Bra skrivet. Två synpunkter. Först, i denna debatt om kolhydrater förutsätts att alla som idrottar är långdistansare, men vi är ju många som springer kortare lopp där tävlingarna bedrivs i en intensitet över den anaeroba tröskeln, och då är en “fettdiet” inte helt optimalt. Men, vi kanske är en sån försumbar mängd idrottare att det inte räknas, vad vet jag 🙂
Dessutom, angående sjukdomar och kolhydrater, tror jag det kan finnas ett samband mellan intag av (vissa) spannmål och inverkan på immunförsvaret, hos vissa människor. Man har tex sett att de på ketogen diet bättre kan tillgodogöra sig D-vitaminet (och därigenom ska ta det lugnare med D-vitamintillskott), som som bekant har en immunreglerande funktion, och att spannmål och socker kan hindra detta upptag. Detta kan vara en anledning till vissa svarar bra på LCHF och blir friskare. Sambanden är dock inte klarlagda, men just denna koppling är mycket intressant. Se tex:
http://donmatesz.blogspot.com/2010/03/practically-paleo-diet-supplementation.html
Citat:
“This shows that ingestion of gluten can reduce vitamin D levels in celiac patients. Since at least two studies (6, 7) have shown that gliadin increases intestinal permeability of non-celiacs as well as celiacs, I suspect that gluten may affect vitamin D status in non-celiacs. If so, a gluten-free paleo diet may increase the effectiveness of vitamin D, reducing the required dose and making paleo dieters more susceptible to vitamin D overdose.”
Kul!
Ett inspirerande inlägg från medeldist.
Utgångspunkt i detta inlägg var ju Colting, och han sysslar ju mest med långa distanser. Kanske därför det blev med fokus på långa distanser.
Men medeldistans som du tar upp är intressant.
Vad har du för erfarenhet av train kocncept, och sedan race koncept med kost? Om vi ska hålla oss till hur man äter vid träning, kontra tävling! Om du gör skillnad förstås!
Vet inte om 5000 meter är medeldistans men jag äter väldigt likt Colting faktiskt och ska tävla ikväll!
Den enda lilla ändring jag gör inför ikväll är att jag ätit, broccoli, älgkött, nötter, kesella och olivolja på broccoli och köttet i 3 dagar.
Nu idag tar jag bort fettet, äter gryn, lite kesella och fullkornsbröd till frukost.
Sedan ris och ugnsbakad potatis till lunch, sedan blir det snabba kolhydrater 2 ggr innan loppet. Det kanske inte är optimalt som du säger för medeldistans, men jag tror på det trots allt.
Freddan
Medeldist – Tack för din kommentar. Vilket intressant resonemang kring tarmens funktion och risk för överdosering av vitamin D. Svaret jag började skriva blev snart så omfångsrikt att jag publicerar det som bloggartikel istället. Du hittar den via:
http://ngruppen.blogspot.com/2010/06/lchf-och-vitamin-d-upptag.html
Ett väldigt intressant inlägg med många intressanta kommentarer. Måste berömma dig för intressant innehåll i texter, ditt sätt att skriva och formulera dig på. Man blir sugen att på att lägga sig i just den här diskussionen men jag anser mig inte ha tid med det just nu så jag njuter av att läsa era tankar.
Åsa – tack så mycket. Det är också väldigt spännande att få ta del av allas kommentarer och tankar kring de ämnen jag skriver om. Och du är välkommen att “lägga dig i” när du känner att du har tid och lust 🙂
Bra inlägg Anki. Något som jag tycker är värt att notera när det gäller Colting är hans egna berättelse om hur han inte presterade bra när han va yngre och hur han sen jämför det med hur han presterar nu på hans nya kostupplägg. Detta säger precis ingenting.
Hur många unga finns det i eliten i de långa uthållighetssporterna? Det är regel mer än undantag att man börjar prestera på toppnivå först när man närmar sig/kommer över 30 års strecket. Colting började prestera som bäst efter han fyllt 28, hans karriär har med andra ord varit precis som de flesta andra uthållighetsidrottare och det finns inget som pekar på att det skulle vara kosten som gjort att han nått toppen (även om han själv tror det).
bra skrivet! Själv så vill jag GÅ UPP I VIKT för att lägga på mig mer muskelmassa. Att då bara äta protein och fett funkar inte för mig. Då får jag äta HELA TIDEN och går NER i vikt! lägger jag däremot till kolhydrater känner jag mig både piggare, presterar bättre, och behöver inte äta HELA tiden. Jag känner mig mer NÖJD alltså. tjo!
Jacob – tack så mycket. Och en bra synpunkt lägger du till, också.
Anonym – tack! Att lägga på sig muskelmassa är verkligen inte gjort i en handvändning, åtminstone inte för de flesta av oss. Kolhydratrika livsmedel kan vara ett bra sätt att få i sig mycket energi utan att behöva forcera mättnadskänslorna in absurdum. (Det är alltså lättare att få i sig en given mängd energi via rostad bröd med marmelad än via kött med gräddsås, för att ge ett överdrivet exempel utan genomtänkt näringsinnehåll…)
Bra text!
Du skriver att bröd, pasta och kakor visst kan passa in i en idrottares kosthållning.
Vad tror du om lektiner,fytinsyra & övriga “växtgifter” som återfinns i spannmål? Och hur dessa ämnen påverkas i samband med tillagning?
Vad är dina tankar bakom fruktos?
David
David – tack för din kommentar!
När det gäller lektiner har jag skrivit en artikel om dessa antinutrienter. Kika gärna på
http://ngruppen.blogspot.com/2008/09/lektiner.html
Angående fruktos – hur menar du med mina tankar bakom fruktos? Menar du ur ett allmänt hälsoperspektiv eller prestationsperspektiv?
Jag och mina kollegor har skrivit ett flertal artiklar om fruktos. Läs gärna dessa. Kanske att svaret på din fundering finns här (annars får du höra av dig igen):
http://ngruppen.blogspot.com/2009/05/fruktos-gor-dig-fet-inte-frukt.html
http://ngruppen.blogspot.com/2009/11/fruktos-sackaros-eller-energi-orsaken.html
http://ngruppen.blogspot.com/2009/02/fruktos-ett-socker-som-beter-sig-som.html
Med vänliga hälsningar
Anki Sundin
Hej Anki nu har jag läst allt och det var väldigt bra skrivet, lite långt kanske men annars inget att anmärka på.
Många som colting kan i E% äta lite kolhydrater men med tanke på hur mycket energi de förbrukar blir det ändå tillsist en stor del gram kolhydrater per kilo kroppsvikt. 30E% kolhydrater för en lätt idrottare kan bli 300g kolhydrater medans för en inaktiv tyngre kan det bara vara 80g så detta måste ofta påpekas.
Angående dina fyra slutpunkter
1: Exakt!!! exempelvis snabba kolhydrater har sin plats för återhämtning hos idrottare men fyller ingen funktion hos den mer allmäna befolkningen.
2: En till bra punkt, idag säger vi inte bara fett utan har delat upp det i enkelomättat, fleromättat och mättat fett (även indelat i olika fettsyror). Kolhydrater borde inte bara dras över en kam utan mer delas in i specifika livsmedel och se på hur långsamma/snabba de är. Rotfrukter och gelegodis är båda “kolhydrater” men ändå helt olika livsmedel.
3: Till viss del, på detta behövs mer forskning, jag tror detta mycket är psykologiskt.
4: Sant, jag nämnde lite mer om det först 🙂
Se gärna denna vetenskapligt sammanfattade artikeln angående idrottsnutrition: http://journals.lww.com/acsm-msse/Fulltext/2009/03000/Nutrition_and_Athletic_Performance.27.aspx
Den är hur bra och tydlig som helst.
Du har flera poänger – distinktionen mellan hälsa o prestation inte minst… och att vad man mår bra av har individuella variationer. MEN det vore ju väldigt märkligt om människan skulle vara det enda djuret som kan äta så extremt varierat utan att hälsan straffas. Om några aliens tog ett par exemplar för att ha i sitt intergalaxtiska zoo – nog skulle de göra klokt i att fundera över vilken mat som passade bäst så att det blev lyster i pälsen! Eftersom dessa aliens säkert skulle var smarta så skulle de konstatera att det som detta djur har konsumerat under 2 000 000 år har haft större inverkan på deras gener än den märkliga kosthållning som introducerades för max 10 000 år sedan…
Att äta så stora kolhydratmängder som många gör nuförtiden är förmodligen inte hälsosamt. Inte på lång sikt i alla fall – något som de många sk välfärdssjukdomar som drabbar äldre indikerar. LCHF-rörelsen har utan tvekan förändrat många människors liv till det bättre. De som inte har fått någon effekt med de traditionella råden om att minska fettintaget. I sin desperation vände de sig till ytterligare en kosthållning… och si! Det fungerade för dem! Inte undra på att de blir fanatiska och vill frälsa alla som kommer i deras väg. Deras anekdoter kan man förstås fnysa åt – men du inser säkert att det är i kraften av sina egna upplevelser som de energiskt kommer att argumentera för LCHF! Det är något av en folkrörelse – det glada budskapet sprids från människa till människa – man ska inte underskatta anekdotens kraft! LCHF-rörelsen har visat på hur felaktiga flera etablerade “sanningar” har varit som att det är farligt att äta animaliskt fett ,att kolesterolhalten ska vara låg och att man inte kan äta mycket fett när man vill gå ner i vikt.
Marcus S – tack för din kommentar.
Angående punkt 3: psykologi kommer alltid att spela naturvetare ett spratt, men jag tror fortfarande att det ligger mycket biokemi bakom individuella skillnader, inte minst på gennivå.
Angående artikeln i ACSM: det är en hyfsad sammanställning av idrottsnutrition, men tyvärr har de missat att uppdatera sina vätskerekommendationer. Jag skrev en artikel om vätska och prestation för ett tag sedan, där jag vänder mig emot de konventionella vätskerekommendationerna för idrottare:
http://ngruppen.blogspot.com/2010/08/sportdryck-inne-vatten-ute-om-vatska.html
Med vänliga hälsningar
Anki
Anonym – men nu missar du ju helt att göra skillnad mellan kolhydrater och kolhydrater, vilket är en av mina poänger i den här bloggartikeln. Det är näppeligen en varierad kost som ligger bakom välfärdssjukdomar idag, snarare konsumtionen av energitäta och näringsfattiga livsmedel. Jordklotet är fullt av omnivorer, varav människan är en. Det är snarare de som har bäst förutsättningar att klara sig när nöden slår till.
I det intergalaktiska zoo du pratar om skulle pälsen förmodligen glänsa på alla människor så länge de fick äta relativt oraffinerade livsmedel i en mängd som anpassats efter det individuella behovet. Här utesluter jag ingalunda mjölk och grovt bröd, som ju tillhör de nya livsmedlen ur ett evolutionärt perspektiv. Problemet med att vara frilevande och inte sitta i ett intergalaktiskt zoo är dock att den fria viljan i kombination med tillgång på värdelösa livsmedel i överflöd sätter aptitregleringen ur spel hos en del och framkallar välfärdssjukdomar hos många.
Och det är väl där käppen i hjulet sitter. En energi- och näringsanpassad kosthållning som individen håller sig till på lång sikt är den kosthållning som är både positiv för hälsan i allmänhet och gynnar viktutvecklingen i synnerhet. Sedan kan vi välja att LCHF-profilera kosten eller äta en mer normalt förekommande fördelning mellan makronutrienterna. Så länge vi får i oss av alla essentiella näringsämnen i rätt mängd menar jag att det spelar en mindre roll ur ett fysiologiskt perspektiv hur fördelningen ser ut. Att många upplever att det är lättare att följa en LCHF-kost än en lågfettkost med hög andel kostfiberrika kolhydratkällor i stället vittnar återigen om hur olika vi är som individer.
Intressant – jag följer visserligen LCHF men är ingen fanatiker och har förmågan att ta till mig ny fakta och ifrågasättanden. Och du verkar ju vara bra påläst så jag ska kolla runt på vad du har skrivit tidigare också.